vi med fog tro oss kunna sluta, att här ifrån början är fråga om alldeles samma folkstam. Kustfolket i Kalmar län helsar således icke blott Åsboarne, eller höglandsfolket i Aspelands härad, utan ock inbyggarne i hela nordöstra skogs-bygden, med spe-namnet Dasar, Hafra-dasar, ett ord, som närmast betyder dåsiga, tunga och enfaldiga menniskor. Vi återfinna här alldeles samma karakteristik, som vi nyss bemärkt hos sägnens jättar och hos den nordiska sagans Thussar. Wärendsbon helsar deremot sina grannar åt norr och söder, med spe-namnet Tassar ɔ: vargar. De hårdföra Hjelmseryd-boarne erhålla således namn af Hjelmbo-tassar, äfven Hjelmbo-tampar, och beskyllas att vara råa och dumma, hvaremot dessa å sin sida beskylla grannarne söder ut, för illmarighet och bakslughet. Blekings-boarne få likaledes af Wärends-folket benämningen Blekings-tassar, ett spe-ord, som fordom ofta hördes i de gamla stam-fejderna, vid alla marknader och möten i gräns-trakten.
Andra folknamn, som förekomma i denna del af vårt land, äro: Vrattar, i Ljuder socken; Öjafolket eller Öjaboarne, på öarne i sjön Åsnen, Österlänningar och Westerlänningar, öster och vester om samma sjö; Märkesmän, i våra tings-handlingar, folket vid gamla landa-märket; samt Knifva-Herarne eller Ifverknifvarne, i den s. k. Knifva-bygden eller Kinnevalds södra fjerding. — För öfrigt torde här kunna i förbigående anmärkas, att Wärends-bon omtalar alla som bo uppåt landet, norr om honom sjelf, såsom Upplänningar, hvaremot de som bo söder ut få namn af Utboar.
