Staterna, genom saknad gemenskap med Östersjö-hamnarne, förlorades äfven en af ökade behof dubbelt nödig tillförsel af spanmål och viktualier, hvarföre prisen å dessa nödvändighetsvaror blifvit till en hittills oerhörd höjd uppjagade; Bergsrörelsen, andra nyttiga näringar, och den fattigare delen af Rikets inbyggare till det svåraste lidande; hvilket särskilt for hufvudstadens invånare blifvit ökadt genom förlorad vedtillförsel ifrån Finland.
Rikets och enskiltes förluster genom handelns och sjöfartens afstadnande med de fleste utrikes orter, genom svårigheter for den inrikes seglationens säkra gång, genom kaperier å skepp och laddningar, äro äfven att räkna såsom en högst betydande tillökning i krigets olyckliga följder.
En kort öfversigt af Statsverkets belägenhet lärer icke uti denna bedröfliga teckning böra saknas. Kriget skulle föras med Engelska subsidier, jemte det tillskott af andra medel, som, utan rubbning i de vanliga stats-utgifterna och utan tyngd för landet, kunde anskaffas. Med England hade ock vid årets början[1] öfverenskommelse blifvit träffad om hjelpsändningar både i penningar och varor, till ett belopp af 100,000 Pund Sterling i månaden, eller 1,200,000 om året. Att dessa subsidier, till så betydande rustningar på alla Rikets vidsträckta
- ↑ Februari 1808.
