märkvärdiga år. Fjorton millioner Riksdaler Banko hade under detsammas olyckliga fälttåg åtgått; deraf voro nära fem och en half millioner utländska penningar; allt det öfriga var af landet utpressadt, eller en Staten tryckande gäld.
Under denna fortskridande förstöring af både allmänna och enskilta tillgångar, saknade Kongl. Maj:t ingalunda tidiga upplysningar, omständliga uträkningar, bedjande föreställningar, men alla fruktlösa. En redan[1] innan utgången af sistlidne års fälttåg tillförordnad Finans-Kommitté, hvars första föremål var att uppgifva behofven, föreslå medel, och efter möjligheten ställa de förra i likstämmighet med de senare, var ej lyckligare i sina försök att ådagalägga Rikets verkliga tillstånd. Uppå ett omständligt betänkande öfver detta ämne, med föreslagna minskningar i krigs-utgifterna, erhöll Kommittéen[2] bestämd befallning att icke uppehålla sig vid bristerna, att utan uppskof uppgifva emot behofven svarande fonder, att dervid till grund taga Arméens och Flottornas från början påräknade styrka, och ändtligen att icke låta några indragningar och besparingar komma i minsta beräkning. Den för 1809 års fälttåg föreslagna summa skulle således, utan invändning, utan afkortning, finnas, utkräfvas, användas; och denna summa var ej min-
