Hoppa till innehållet

Sida:Wallmark Forvaltningen 1809-1838.djvu/128

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
52
K. M. Berättelse till 1815 års Riksmöte.

Konungs thron bedjande händer, ej att förvärfva fredens, med slafveriet förbundna, skydd emot farorna, men för att fordra svärd och anförare emot förtrycket. Sedan denna heliga eld, med blixtens hastighet, sträckt sig till alla klasser af medborgare, till Tysklands alla Folk, och af Österrikes mäktiga biträde, af det stolta Brittanniens stora uppoffringar och segrande vapen hemtat både näring och vård, öppnades för Europas befrielse de ljusare utsigter, hvars lyckliga utveckling det varit vår tid förbehållit att erfara.

Sverige, som Napoleon, genom inbrottet i Pommern, sökte att förskräcka, hade, i en tid då allt var lydbarhet, vågat höja en fri och oberoende stämma. Dess ställning, vid utbrottet af kriget mellan Ryssland och Frankrike, skulle nödvändigt blifva den mest betänkliga. Å ena sidan sökte Frankrikes Regent att förmå Riket till ett anfallskrig emot Ryssland, å den andra, bjöd försigtigheten att ej lyssna till Napoleons bedrägliga löften.

Stora Brittannien, hvars fogliga behandlingssätt emot Sveriges sjöfart under den tid, då Riket befann sig i ett tvunget krigstillstånd emot denna Makt, Kongl. Maj:t ej nog kan erkänna, hade rätt att vänta en bestämd upplysning öfver Sveriges politiska system.

Att under denna de Europeiska Hufvudmakternas brytning utverka och bibehålla en fullkomlig neu-