Hoppa till innehållet

Sida:Waverley 1879.djvu/110

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

106

påyrka sin egen åsigt, utan åtnöjde sig med att vid alla lägliga tillfällen för inrikesministern, Saunderson, beklaga lairdens egensinnighet och uppgöra planer att förena Rosa med den unge lairden af Balmawhapple, som hade en vacker egendom, hvilken blott var litet intecknad, och var en oklanderlig ung adelsman, lika nykter som ett helgon — om man höll bränvin från honom och honom från bränvin — och som, med ett ord sagdt, ej hade något annat fel in att ibland umgås med dåligt sällskap, såsom med hästskojaren Jinker och piparen Gibby Gaethrowit i Cupar; »men dessa dårskaper bättra sig nog med tiden, var säker på det, mr Saunderson», förklarade intendenten.

»Som surt öl om sommaren», sade David Gellatley, som råkade vara närmare konklaven, än de anat.

Miss Bradwardine, sådan vi beskrifvit henne, med en enstörig flickas hela enfald och nyfikenhet, begagnade sig af det tillfälle att öka sin literära kunskap, som Edwards besök förskaffade henne. Han skickade efter några böcker från sitt qvarter, och de öppnade för henne källor till nöje, hvarom hon dittills ej haft någon aning. De bästa engelska poeter och andra vittra arbeten utgjorde en del af denna dyrbara laddning. Hennes musik och äfven hennes blommor blefvo försummade, och Saunders ej blott beklagade sig, utan började till och med knota öfver ett arbete, för hvilket han numera knapt fick någon tack. Dessa nya nöjen blefvo efter hand ökade genom att dela dem med en person af beslägtad smak. Edwards beredvilligbet att tyda och förklara svåra ställen gjorde hans bistånd ovärderligt, och hans romaneska lynne förtjuste en karaktär, som var för ung och oerfaren att märka dess brister. I ämnen, som intresserade honom, och då han var fullkomligt obesvärad, egde han denna naturliga och något blomstrande vältalighet, som anses lika mäktig som skönhet, mod, rykte eller rikedom att vinna en qvinnas hjerta. Det låg derför en tillväxande fara för den stackars Rosas själsfrid i detta ständiga umgänge, hvilken fara var så mycket mer hotande, som hennes fader var allt för mycket sysselsatt med sina egna studier och intagen af sin egen värdighet för att drömma om, att hans dotter kunde råka i den samma. Döttrarna af huset Bradwardine