Hoppa till innehållet

Sida:Waverley 1879.djvu/111

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
107

voro, enligt hans tanke, liksom de af husen Bourbon och Österrike, stälda allt för högt öfver de passionernas stormar, som kunde förvirra ringare qvinnors förstånd; de rörde sig i en annan sfer, leddes af andra känslor och voro underkastade andra lagar än en fåfänglig, fantastisk böjelses. Med ett ord, han tillslöt så beslutsamt sina ögon för de naturliga följderna af Edwards förtrolighet med miss Bradwardine, att hela grannskapet gissade, att han öppnat dem för fördelarne af ett parti mellan sin dotter och den unge, rike engelsmannen, och förklarade honom vara en ingalunda så stor dåre, som han i allmänhet visat sig i fall, der hans egen fördel varit i fråga.

Men om baronen äfven verkligen tänkt på en dylik förbindelse, skulle Waverleys likgiltighet varit ett oöfverstigligt hinder för saken. Sedan vår hjelte varit mera ute i verlden, hade han lärt sig att med blygsel och förvirring tänka på sin tysta dyrkan för den heliga Cecilia, och dessa förtretliga betraktelser skulle sannolikt, åtminstone för någon tid, komma att motviga den naturliga känsligheten i hans lynne. Dessutom egde Rosa Bradwardine,