Hoppa till innehållet

Sida:Waverley 1879.djvu/112

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

108

oaktadt all sin fägring och älskvärdhet, ej egentligen det slags skönhet och de egenskaper, som fängsla en ynglings romaneska inbillning. Hon var för öppenhjertig, för vänlig, för tillitsfull, allt onekligen älskvärda egenskaper, men som förstöra det underbara, hvarmed en yngling med liflig fantasi tycker om att utsmycka sitt hjertas herskarinna. Var det väl möjligt att falla i stoftet, att bäfva, att tillbedja, inför den blyga, men lekfulla flickan, som än bad Edward formera hennes penna, än tyda en vers i Tasso och än stafva ett mycket, mycket långt ord i hennes öfversättning deraf? Alla dessa små tilldragelser hafva sin tjusning för sinnet i en viss period af lifvet, men ej då en yngling inträder deri och snarare ser sig om efter ett föremål, hvars kärlek kan upphöja honom i hans egna ögon, än sänker sig till ett, som blickar upp till honom för att erhålla en dylik utmärkelse. — Ehuru det ej kan gifvas någon regel för en så nyckfull böjelse, är den tidiga kärleken likväl, till följd häraf, oftast ärelysten i valet af sitt föremål eller, hvilket kommer på ett ut, försätter det — såsom fallet var med den förenämnda heliga Cecilia — i en ställning, som lemnar fritt spelrum för le beau idéal, hvilket sistnämnda det förtroliga umgängets verklighet snarare sträfvar att inskränka och förminska. Jag känner en mycket bildad och känslofull yngling, som botades för en häftig passion för ett vackert fruntimmer, hvars talanger ej motsvarade hennes ansigte och gestalt, derigenom att man tillät honom hålla henne sällskap en hel eftermiddag. Det är likaledes säkert, att, om Edward fått ett dylikt tillfälle att vara tillsammans med miss Stubbs, skulle tant Rachels försigtighetsmått varit obehöfliga; ty han skulle lika lätt förälskat sig i ladugårdspigan. Fastän miss Bradwardine var af en helt annan karaktär, är det sannolikt, att just förtroligheten i deras umgänge hindrade honom från att fatta andra känslor för henne, än en broders för en älskvärd och bildad syster, medan den stackars Rosas känslor, henne sjelf omedvetet, efter hand antogo en anstrykning af varmare tillgifvenhet.

Jag borde hafva nämnt, att Edward begärt och erhållit förlängning på sin permission; hans befälhafvares bref innehöll dock en vänskaplig varning att ej uteslutande tillbringa sin tid bland personer, som, huru aktningsvärda