argelseklippa för det angränsande låglandet. — Han slog dem, säger jag, då de under de inbördes oroligheterna, året efter Kristi börd sextonhundrafyrtiotvå, hade den djerfheten att nedstiga för att oroa detta land; och nu, sir, behandlas jag, hans sonson, på detta sätt af sådana ovärdiga varelser!»
En högtidlig tystnad uppstod nu, hvarefter hela sällskapet, såsom vanligt är i svåra fall, började gifva skiljaktiga och oförenliga råd. Alexander ab Alexandro föreslog, att man skulle skicka någon att underhandla med cateranerna, hvilka, påstod han, lätt skulle förmås att återlemna sitt rof för en daler stycket. Intendenten förmenade, att denna underhandling vore ett slags tjufköp, och han förordade, att någon klok person skulle skickas upp i dalarne för att i sitt eget namn uppgöra köpet, så att lairden ej blefve synlig i en dylik underhandling. Edward föreslog att skicka till närmaste garnison efter en trupp soldater jemte en arresteringsorder, och Rosa sökte, så vidt hon vågade, råda till att betala den återstående skatten till Fergus Mac-Ivor Vich Ian Vohr, hvilken, som de alla visste, lätt kunde återskaffa boskapen, om han blott blefve på ett tillbörligt sätt blidkad.
Intet af dessa förslag vann baronens bifall. Tanken på någon köpslagan, vare sig medelbart eller omedelbart, var rent af skymflig; Waverleys råd visade blott, att han var obekant med landets ställning och de politiska partier, i hvilka det var söndradt; och som sakerna nu stodo med Fergus Mac-Ivor Vich Ian Vohr, ville baronen ej i något fall gifva efter för honom, »om det också förskaffade mig», sade han, »ett återbärande in integrum af hvarenda qviga och stut, som hans clan stulit allt sedan Malcolm Canmores dagar.»
Hans röst var fortfarande för krig, och han föreslog att sända ilbud till Balmawhapple. Killanoureit, Tilliellum och andra lairder, som plägade vara utsatta för dylika plundringar, och att inbjuda dem att förena sig med honom i att förfölja röfvarne; »och då, sir, skola dessa nebulones nequissimi, som Leslæus kallar dem, erfara samma öde, som deras föregångare Cacus:
Elisos oculos et siccum sanguine guttur.»
