ländsk insjö af omkring fyra mils längd och en och en half mils bredd, omgifven af vilda, ljungbevuxna berg, kring hvilkas spetsar morgondimman ännu dröjde.
Då han såg sig tillbaka till den plats, hvarifrån han kom, kunde han ej underlåta att beundra den skicklighet, hvarmed man valt en så afskild och fördold tillflyktsort. Klippan, hvilken han kringgått medelst några få, omärkliga inhuggningar, som blott lemnade stöd för foten, såg ut som en hög ättestupa, hvilken stängde allt vidare framträngande utmed stranden på den sidan; och då man besinnade sjöns bredd, fans det ingen möjlighet att från motsatta stranden varseblifva den låga och smala öppningen till grottan, så att denna, om man ej letade efter den med båtar eller upptäckte den genom förräderi, kunde vara en trygg och fördold fristad för dess garnison, så länge denna var försedd med lifsmedel. Sedan han tillfredsstält sin nyfikenhet i dessa hänseenden, såg Waverley sig omkring efter Evan Dhu och dennes följeslagare, hvilka han riktigt förmodade ej kunde vara långt borta, hvad som än blifvit af Donald Bean och hans band, hvilkas lefnadssätt naturligtvis var underkastadt plötsliga ombyten af vistelseort. Också varseblef han på ungefär en half mils afstånd en högländare (sannolikt Evan), som höll på att meta i sjön; bredvid honom stod en annan, hvilken han af vapnet, han bar på axeln, igenkände som sin vän med stridsyxan.
Närmare ingången till grottan hörde han tonerna af en glädtig gaelisk sång, som ledde honom till en solbelyst fördjupning, beskuggad af en susande björk samt belagd med en matta af fast, hvit sand; han fann der den flicka, han föregående afton sett i grottan, och hon var nu sysselsatt med att efter bästa förmåga tillaga en frukost af mjölk, ägg, kornbröd, färskt smör och honungskaka. Den stackars flickan hade på morgonen gått fyra mil för att skaffa äggen, mjölet och det öfriga tillbehöret till frukosten, emedan det var läckerheter, som hon endast kunde erhålla genom att begära eller låna i aflägsna bondgårdar. Donald Bean Leans följeslagare begagnade nästan ingen annan föda, än köttet af den boskap, de röfvat från låglandet; och till och med bröd var en läckerhet, som sällan tänktes på, emedan det var svårt att erhålla; alla de andra hus-
