136
liga förnödenheterna af ägg, smör och mjölk voro något, som aldrig kunde komma i fråga i detta scytiska läger. Vi få likväl ej underlåta att nämna, att Alice, fastän hon användt en del af morgonen att åt sin gäst anskaffa dessa anrättningar, som hålan ej kunde åstadkomma, likväl hade haft tid att smycka sig med sin bästa utstyrsel. Hennes grannlåt var likväl högst enkel. En tröja af rödbrun färg och en kort kjortel utgjorde hela hennes drägt, men den var snygg och nätt. Ett skarlakansrödt, broderadt band sammanhöll hennes hår, som nedföll i en rikedom af svarta lockar. Skarlakansplaiden, som utgjorde en del af hennes drägt, var lagd afsides för att ej hindra henne vid uppassningen på främlingen. Jag skulle glömma Alices förnämsta prydnad, om jag försummade att omnämna ett par örhängen och ett radband af guld, hvilka hennes fader — ty hon var Donald Bean Leans dotter — hade hemfört från Frankrike; dessa smycken voro sannolikt ett byte efter någon slagtning eller stormning.
Ehuru hennes gestalt var nästan stor för hennes år, var den likväl väl proportionerad, och hennes uppförande hade ett naturligt och landtligt behag, som var fritt från en vanlig bondflickas tafatthet. Hennes leende, som visade en utmärkt hvit tandrad, och de glada ögonkast, hvarmed hon gaf Waverley en morgonhelsning, som hon saknade ord att uttrycka på engelska, torde af en narr eller någon ung militär, som trott sig vara vacker, möjligen kunnat uttydas såsom ärnade att innebära något mera än en värdinnas artighet. Ej heller vill jag åtaga mig att påstå, att den lilla högländskan skulle passat upp på någon stadgad äldre herre, som baronen af Bradwardine till exempel, med den glädtiga omsorg, hon egnade Edwards undfägnad. Hon tycktes ifrig att få se honom sätta sig vid den måltid, hon så sorgfälligt anrättat och hvartill hon nu tillade några klasar tranbär från en angränsande mosse. Sedan hon fått det nöjet att se honom börja sin frukost, satte hon sig sedesamt på en stol på ett par alnars afstånd och tycktes med stor förnöjelse afvakta något tillfälle att få betjena honom.
Evan och hans följeslagare återkommo nu långsamt från stranden; den sistnämnde bar metspöet samt en stor laxöring, som utgjorde deras morgonfångst, medan Evan
