Hoppa till innehållet

Sida:Waverley 1879.djvu/208

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

204

hvarje man af ära, som tjenar dem, på det jag må ha mindre att sucka för, då kampen stundar!»

»Och nu, syster, ersätt denna kokard med en af gladare färg. Jag tror det var brukligt bland forntidens damer att väpna sina riddare och utsända dem till stora bedrifter.»

»Ej förrän den vandrande riddaren noga öfvervägt sakens rättvisa och faror, Fergus. Mr Waverley är för närvarande allt för uppskakad af nyss utståndna sinnesrörelser, för att jag skulle vilja påtruga honom ett vigtigt beslut.»

Waverley kände sig halft skrämd vid tanken på att antaga utmärkelsetecknet till något, som största delen af nationen ansåg för uppror; men han kunde likväl ej dölja sitt missnöje öfver den köld, hvarmed Flora undvek sin broders vink. »Jag märker, att miss Mac-Ivor anser riddaren ovärdig sin ynnest och uppmuntran», sade han med en viss bitterhet.

»Nej, långt derifrån, mr Waverley», svarade hon med mycken vänlighet. »Hvarför skulle jag vägra min brors värderade vän en gåfva, som jag utdelar åt hela hans clan? Mer än gerna skulle jag vilja värfva hvarje man af ära för den sak, hvaråt min broder invigt sig; men han har tagit sitt steg med öppna ögon. Hans lif har allt ifrån vaggan varit invigdt åt denna sak; för honom är hvarje dess bud heligt, om det äfven vore en kallelse till grafven. Men huru kan jag önska, att ni, mr Waverley, så obekant med verlden, så långt från hvarje vän, som kunde, som borde råda er i era handlingar — huru kan jag önska, att ni med ens, och dertill i ett ögonblick af plötslig harm och förtrytelse, skulle kasta er i ett så förtvifladt företag?»

Fergus, som ej förstod denna grannlagenhet, gick af och an i rummet, i det han bet sig i läpparna; derefter sade han med ett tvunget leende: »godt, syster, jag lemnar dig att spela din nya roll såsom medlerska mellan kurfursten af Hannover och din laglige monarks och välgörares undersåtar», hvarpå han lemnade rummet.

En plågsam paus uppstod, som först bröts af miss Mac-Ivor. »Min bror är orättvis», sade hon, »emedan han ej kan fördraga något hinder, som tycks hämma bans konungska nit.»