226
Edward red framåt med de smärtsamma, men likväl ej förbittrade känslor, som skilsmessa och ovisshet alstra i en ung älskares själ. Jag är ej säker på, om damerna förstå uppskatta fulla värdet af frånvarons inflytelse, ej heller anser jag rådligt att lära dem det, på det de ej, liksom forntidens Clelia och Mandane, skola få lust att skicka sina älskare i landsflykt. Afståndet frambringar hos tanken samma verkan som i ett verkligt perspektiv. — Föremålen förmildras, afrundas och blifva dubbelt behagliga; de sträfvare, alldagligare karaktärsdragen försmälta, och de, som ihogkommas, äro blott de mera anslående konturerna, som utmärka ädelhet, behag eller skönhet. Så väl inom själens som jordens horizont finnas dimmor, hvilka dölja det mindre behagliga i aflägsna föremål, äfvensom sköna dagrar, hvilka i full glans nedströmma på de punkter, som kunna vinna på en strålande belysning.
Waverley glömde Flora Mac-fvors fördomar för hennes själsstorhets skull och nästan förlät henne hennes likgiltighet för hans kärlek, då han erinrade sig den vigtiga och afgörande sak, som tycktes uppfylla hennes själ. Hon, hvars pligtkänsla så helt och hållet införlifvade henne med en välgörares sak — hvilka skulle ej hennes känslor blifva för den, som vore nog lycklig att väcka hennes kärlek? Derefter kom den tvifvelaktiga frågan, om han ej kunde blifva denne lycklige — en fråga, som fantasien sökte besvara med ja genom att framkalla allt, hvad hon sagt till hans beröm, jemte tillägget af en tolkning, som var vida mera smickrande, än hvartill texten herättigade. Allt det alldagliga, allt som tillhörde hvardagslifvet bortsmälte och utplånades i inbillningens drömmar, som endast erinrade sig den värdighet och det behag, som utmärkte Flora framför mängden af hennes kön, och ej de drag, hon hade gemensamma med andra qvinnor. Edward var med ett ord på god väg att skapa en gudinna af en högsint, bildad och skön flicka, och tiden förnöttes med att uppbygga luftslott, tills han vid nedridandet utför en brant kulle såg köpingen — — nedanför sig.
Callum Begs högländska artighet — och det finnes, i förbigående sagdt, få nationer, som kunna berömma sig af så mycken naturlig belefvenhet som högländarne —
