Sida:Waverley 1879.djvu/248

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

TRETTIOFÖRSTA KAPITLET.
Ett förhör.

Major Melville af Cairnvreckan, en något bedagad herre, som tillbragt sin ungdom i krigstjenst, mottog mr Morton mycket vänskapligt och vår hjelte med en höflighet, som de tvetydiga omständigheter, hvari Edward var försatt, gjorde kall och tvungen.

Undersökning anstäldes rörande beskaffenheten af smedens skada, och som denna befans vara obetydlig, och de omständigheter, hvarunder den tillfogats honom, gjorde bestraffningen till en naturlig handling af sjelfförsvar från Edwards sida, ansåg majoren sig kunna låta denna sak förfalla, sedan Waverley öfverlemnat en liten penningsumma till honom för den sårades räkning.

»Jag skulle önska, sir», fortfor majoren, »att min pligt slutade här; men det är nödvändigt, att vi närmare undersöka anledningen till er resa genom landet vid denna olyckliga och oroliga tidpunkt.»

Mr Ebenezer Cruickshanks framträdde nu och meddelade magistratspersonen allt, hvad han visste eller misstänkte i anledning af Waverleys förbehållsamhet och Callum Begs undflykter. Hästen, på hvilken Edward red, tillhörde, efter hvad Ebenezer sade sig veta, Vich Ian Vohr, ehuru han ej vågat beslå Edwards förra följeslagare med detta förhållande för att ej någon vacker natt få både hus och stall antända öfver sitt hufvud af Mac-Ivors gudlösa följe. Han slutade med att öfverdrifva sina egna