Sida:Waverley 1879.djvu/254

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

250

företag, jag nyss nämnde, och Wogans bedrift, hvilken brefskrifvaren tyckes vänta att ni skall söka likna.»

Waverley blef bestört öfver denna sammanställning, men förnekade, att brefskrifvarens önskningar eller förhoppningar kunde få anses som bevis för en eljest grundlös anklagelse.

»Men om jag är riktigt underrättad, tillbragtes er tid under er frånvaro från regementet dels i den högländska höfdingens och dels i mr Bradwardines af Bradwardine hus, hvilken sistnämnde herre ju äfven gripit till vapen för denna olyckliga sak?»

»Jag ärnar ej dölja det; men jag förnekar på det högtidligaste, att jag varit delaktig i någonderas planer mot regeringen.»

»Jag förmodar, att ni likväl ej ärnar neka till, att ni åtföljde er värd Glennaquoich till en sammankomst, der, under förebärande af ett allmänt jagtparti, de fleste medbrottslingarne i detta förräderi voro församlade för att öfvenskomma om planen för uppresningen?»

»Jag erkänner, att jag varit närvarande vid ett sådant sammanträde; men jag hvarken hörde eller såg någonting, som kunde gifva det den karaktär, ni tillägger det.»

»Derifrån begaf ni er med Glennaquoich och en del af hans clan till den nya pretendentens armé och återvände, sedan ni hemburit honom er hyllning, för att disciplinera och väpna återstoden af clanen, i afsigt att förena den med hans trupper på deras tåg söder-ut?»

»Jag har aldrig farit med Glennaquoich i något sådant ärende. Jag har aldrig ens hört, att den person, ni omnämner, är i landet.»

Han omtalade derpå sitt missöde under jagtpartiet och tillade, att han vid sin återkomst fann sig beröfvad sin fullmakt; han nekade ej, att han då för första gången märkte symptom, som antydde en benägenhet hos högländarne att gripa till vapen, men tillade, att han, som ej hade någon lust att göra gemensam sak med dem och ej heller hade något skäl att längre qvarblifva i Skottland, nu var på återvägen till sitt fädernesland, dit han, som major Melville kunde erfara af brefven på bordet, blifvit kallad af dem, som egde rätt att bestämma öfver hans handlingar.