frihet skall bli den enda svåra följden af ert deltagande i dessa olyckliga intriger.»
Waverley åhörde med mycket lugn denna uppmaning ända till slutet, men derpå sprang han med en kraft, som han dittills ej visat, upp från sin stol och svarade: »major Melville, eftersom detta är ert namn, hittills har jag besvarat era frågor med uppriktighet eller afböjt dem med hofsamhet, emedan de rörde mig ensam; men då ni tilltror er att anse mig nog låg att bli angifvare mot andra, som — hvilka än deras förbrytelser mot staten kunna vara — mottagit mig som en vän och gäst, så förklarar jag er, att jag anser era frågor som en oändligt skymfligare förolämpning än era smädliga misstankar, samt att, då mitt olyckliga öde ej tillåter mig att visa min förtrytelse öfver dem på något annat sätt än genom ord, ni förr skall få slita hjertat ur bröstet på mig än få en enda stafvelses upplysning rörande ämnen, med hvilka jag endast kunnat bli bekant i följd af en omisstänksam gästfrihets förtroende.»
Mr Morton och majoren sågo på hvarandra, och den förre, som flere gånger under förhöret synts besvärad af en ledsam snufva, tog sin tillflykt till sin näsduk och snusdosa.
»Mr Waverley», sade majoren, »min närvarande ställning förbjuder mig både att förolämpa och att bli förolämpad, och jag vill ej förlänga ett samtal, som kan leda till någotdera. Jag fruktar, att jag måste utfärda en arresteringsorder mot er, ehuru detta hus för det närvarande kommer att bli ert fängelse. Jag gissar, jag ej kan öfvertala er att deltaga i vår aftonmåltid» — Edward skakade härvid på hufvndet — »men jag skall tillsäga om, att förfriskningar bäras till er på ert rum.»
Vår hjelte bugade sig och begaf sig, åtföljd af den för tillfället förordnade bevakningen, till ett litet, men vackert rum, hvarest han, utan att vilja smaka hvarken mat eller vin, kastade sig på sängen och, döfvad af denna olyckliga dags själsoro och uppskakande tilldragelser, sjönk i en djup och tung sömn. Detta var mer, än han sjelf kunnat hoppas; men det berättas om de nordamerikanska indianerna, att de, då de stå vid tortyrpålen, insomna vid det minsta afbrott i qvalen, tills eld användes för att åter uppväcka dem.
