Sida:Waverley 1879.djvu/27

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
23

rikta och samla sina själskrafter till allvarlig forskning — en konst, som är vida vigtigare, än sjelfva den lärdom, som är studerandets första ändamål.

Jag inser, att jag här torde blifva påmind om nödvändigheten att göra undervisningen angenäm för ungdom, och om Tassos inblandning af honung i det läkemedel, som var tillredt åt ett barn; men på en tid, då barn få lära de torraste vetenskaper medelst undervisande spel, har man föga skäl att befara följderna af för allvarsamma eller för stränga studier. Engelska historien är nu förvandlad till ett kortspel, och matematikens problem till gåtor och konststycken, och vi äro förvissade om, att man kan tillräckligt inhemta aritmetikens grunder genom att fördrifva ett par timmar i veckan vid en ny och förbättrad upplaga af det kungliga gåsspelet. Det behöfves blott ett steg till, för att äfven de tio budorden och trons artiklar läras på samma sätt, utan att vid deras uppläsning erfordras det allvarliga ansigte, den betänksamma ton och den andäktiga uppmärksamhet, som hittills fordrats af detta lands väluppfostrade ungdom. Det torde emellertid kunna utgöra ett ämne för allvarsamt öfvervägande, huruvida ej de, som äro vana att endast på lek inhemta lärdom, bringas derhän, att de förkasta den, som nalkas dem i form af allvarligt studium; huruvida ej de, som lära historien medelst kort, torde föranledas att föredraga medlet framför ändamålet; och huruvida ej våra lärjungar, i fall vi skulle lära dem religionen på lek, derigenom småningom torde förledas att leka med sin religion. För vår unga hjelte, som egde tillåtelse att inhemta undervisning blott efter sitt eget tycke och som följaktligen blott sökte kunskaper, så länge det roade honom, hade hans lärares flathet skadliga följder, hvilka länge fortforo att inverka på hans karaktär, hans lycka och duglighet. Edwards lifliga inbillning och brinnande kärlek till literaturen voro så långt ifrån att afhjelpa det onda, att de snarare förvärrade det. Biblioteket på Waverley-Honour, ett stort götiskt rum med dubbla hvalfbågar och ett galleri, innehöll en talrik och blandad boksamling, som hopats der under loppet af två århundraden af en familj, som alltid varit rik och följaktligen böjd att af prål och utan synnerlig urskilning förse sina hyllor