300
hogkomst ärofull eller förfärlig plats, allt efter som Wallaces bragder eller Wude Willie Grimes grymheter hafva öfvervigten i hans minne. Vid Falkirk, en i skotska historien fordom ryktbar stad och som snart åter skulle blifva bemärkt såsom skådeplatsen för vigtiga krigshändelser, beslöt Balmawhapple att göra halt och qvarstanna öfver natten. Detta skedde med föga afseende på militärisk disciplin, alldenstund hans värde qvartermästare var mest angelägen om att få reda på, hvar det bästa brännvinet fans.
Utposter ansågos fullkomligt onödiga, och de enda bland truppen, som vakade, voro de, som kunde få sig något att dricka. Några få beslutsamma män kunde lätt hafva nedhuggit hela styrkan; men bland invånarne voro några vänligt sinnade, många likgiltiga, och resten förskräckta. Ingenting märkvärdigt hände derför under loppet af natten, utom att Waverleys sömn på ett obehagligt sätt stördes af nattrucklarne, som med full hals framskrålade sina jakobitiska visor.
Tidigt påföljande morgon sutto de åter till häst och begåfvo sig på väg till Edinburgh, ehuru de bleka ansigtena hos en del af truppen förrådde, att de under utsväfningar tillbragt en sömnlös natt. De stannade vid Linlithgow, utmärkt genom sitt gamla palats, hvilket för sex-
