heller sir Everard eller någon af deras förfäder. Han ville både lefva och dö i den tron, att Ruffin gjort alltsammans på eget bevåg.»
Den innerliga öfvertygelse, hvarmed han yttrade sig rörande detta ämne, jemte hans försäkran, att de till Waverley stälda brefven blifvit öfverlemnade åt Ruthven, åstadkom den förändringen i öfverste G—s tankar om Edward, som han yttrat för Talbot.
Läsaren har längesedan förstått, att Donald Bean Lean vid detta tillfälle spelade frestarens roll. Hans bevekelsegrunder voro i korthet följande. Begåfvad med ett verksamt och ränkfullt lynne, hade han af chevalierens förtrogne länge användts som en underordnad agent och spion, och det till en grad, som ej ens anades af Fergus Mac-Ivor, hvilken han betraktade med fruktan och misshag, ehuru han hade honom att tacka för det beskydd, han åtnjöt. För att lyckas på det politiska gebitet sökte han naturligtvis genom något djerft streck lyfta sig öfver sitt närvarande vådliga röfvaryrke. Han användes isynnerhet till att inhemta underrättelser om de i Skottland förlagda regementenas styrka, officerarnes karaktär m. m., och hade länge haft sitt öga fäst på Waverleys sqvadron, såsom tillgänglig för lockelse. Donald trodde till och med, att Waverley sjelf var invigd i de Stuartska planerna, hvilket tycktes bekräftas af hans långvariga besök hos den jakobitiskt sinnade baronen af Bradwardine. Då Edward derför i sällskap med en af Glennaquoichs underlydande kom till hans håla, var röfvaren, som ej kunde fatta, att blott nyfikenhet var verkliga skälet till hans besök, nog sangvinisk att hoppas se sina egna talanger använda i någon vigtig intrig under den rike unge engelsmannens ledning. Ej heller togs han ur sin villfarelse, ehuru Waverley lemnade alla vinkar och uppmaningar till en förklaring obegagnade. Hans uppförande tyddes som klok förbehållsamhet och förargade smått Donald Bean, som, då han ansåg sig vara utesluten från en hemlighet, der förtroendet tycktes lofva att blifva förmånligt, beslöt att deltaga i skådespelet, och det antingen en ordentlig roll lemnades honom eller ej. I denna afsigt bemäktigade han sig under Waverleys sömn dennes sigill för att framvisa det som ett tecken för dem bland dragonerna, som han upptäckte
