SEXTIOFÖRSTA KAPITLET.
En resa till London.
Familjen på Fasthwaite fattade snart tillgifvenhet för Edward. Också hade han den förbindliga belefvenhet, som nästan alltid förvärfvar sig en motsvarande grad af välvilja, och enligt deras enfaldiga begrepp gaf hans lärdom honom betydenhet, äfvensom hans sorg förlänade honom något rörande. Den senare tillskref han, på ett undvikande sätt, förlusten af en broder i skärmytslingen vid Clifton, och i detta ursprungliga samfundstillstånd, der slägtskapens band stodo i så högt anseende, uppväckte hans fortfarande nedslagenhet deltagande, men ej förundran.
Emot slutet af januari togs likväl hans glädtighet och lifiighet i anspråk vid hans värds sons, Edward Williams', lyckliga förening med Cecilia Jopson. Vår hjelte ville ej med sin sorg störa bröllopsglädjen för två personer, till hvilka han stod i så stor förbindelse. Han gjorde derför våld på sig, dansade, sjöng, deltog i dagens olika lekar och var den muntraste i hela sällskapet. Men påföljande morgon fick han allvarsammare saker att tänka på.
Presten, som sammanvigt det unga paret, tyckte så mycket om den föregifne teologie studeranden, att han påföljande dagen kom ifrån Penrith för att göra honom ett besök. Detta kunde hafva blifvit ett temligen brydsamt kapitel, om han börjat ingå i någon närmare granskning af vår hjeltes teologiska studier; men lyckligtvis tyckte han mer om att tala om nyheterna för dagen.
