Sida:Waverley 1879.djvu/464

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

460

den för det närvarande, och ni måste derför hålla er undan tills vidare.»

Spontoon inkom nu med ängslig uppsyn. Han hade hos sina gamla regementsbekantskaper uppspanat mrs Nosebag och funnit henne lågande af harm och förargelse, derför att hon upptäckt, att en bedragare under det antagna namnet af kapten Butler vid G—s dragoner rest norrifrån tillsammans med henne. Hon ärnade inlemna en berättelse om saken för att få honom efterspanad som en af pretendentens utskickade; men Spontoon — en gammal soldat — lyckades förmå henne att uppskjuta sin afsigt, på samma gång han föregaf sig gilla den. Ingen tid var likväl att förlora, emedan noggrannheten af den goda fruns beskrifning sannolikt torde leda till den upptäckten, att Waverley vore den föregifne kapten Butler, en identifiering, som vore förknippad med mycken fara för Edward samt måhända för hans onkel och äfven för öfverste Talbot. Fråga uppstod nu, hvart han skulle ställa sin kosa.

»Till Skottland», sade Waverley.

»Till Skottland?» upprepade öfversten. »I hvad afsigt? — Ej för att återförena er med rebellerna, hoppas jag.»

»Nej — jag ansåg mitt fälttåg slutadt, då jag i trots af alla mina bemödanden ej kunde upphinna dem; och nu ärna de enligt alla underrättelser göra ett vinterfälttåg i högländerna, der sådana anhängare som jag snarare skulle vara till besvär än till gagn. Det ser nästan ut, som de endast droge ut på tiden med kriget för att sätta chevalierens person i säkerhet och derpå betinga sig några drägliga vilkor för sig sjelfva. Att besvära dem med min närvaro vore blott att skaffa dem en till, som de ej skulle vilja utlemna och ej kunde försvara. Jag har hört, att de af just det skälet qvarlemnade nästan alla sina engelska anhängare i Carlisle; — och ur en allmännare synpunkt betraktadt, så är jag, sanningen till sägandes, öfverste, hjertligt ledsen vid krigsyrket och, som Fletchers muntre löjtnant uttrycker sig, ’just trött vid detta fäktandet’ —»

»Fäktande? Bah, hvad har ni sett annat än en skärmytsling eller par? — Ack, om ni såge kriget i stor skala — sextio eller hundra tusen man i fält på hvardera sidan!»