hästar ända till Huntingdon, hvarvid närvaron af min betjent, som är känd i trakten, skall hejda all otidig frågvishet. I Huntingdon råkar ni den verklige Frank Stanley. Han studerar i Cambridge, och för en kort tid se'n, då jag var tveksam, huruvida Emilies helsa skulle tillåta mig att sjelf fara till Skottland, skaffade jag honom ett pass från inrikes statssekreteraren för att resa i mitt ställe. Som han hufvudsakligen skulle fara för att söka rätt på er, så är hans resa nu mera obehöflig. Han känner till er historia; ni komma att äta middag tillsammans i Huntingdon, och kanske era kloka hufvud kunna hitta på någon plan för att undanrödja eller förminska faran af er vidare färd norrut. Och låt mig nu» — härvid framtog han en saffiansplånbok — »förse er med nödig kassa för kampanjen.»
»Jag blygs, min bäste öfverste —»
»Nej, ni skulle i hvad fall som helst ega att befalla öfver min börs; men dessa penningar äro era egna. Som er fader betänkte möjligheten af att ni kunde bli sakfäld, gjorde han mig till sin rättsinnehafvare till er förmån, så att ni är i besittning af öfver 15,000 pund, utom Brerewood-Lodge — en ganska oberoende förmögenhet, det kan jag försäkra er. Här äro vexlar för 200 pund, och ni kan få huru stor summa som helst eller kredit utomlands, så snart det påfordras.»
Det första bruk, Waverley gjorde af sin nyförvärfvade förmögenhet, var att skrifva till den hederlige arrendatorn Jopson, med anhållan, att han skulle mottaga en silfverkanna från sin vän Williams, som ej glömt natten till den 18 sistlidne december. Han bad honom med det samma att för hans räkning sorgfälligt förvara hans högländska drägt och isynnerhet vapnen, hvilka, utom att de i och för sig sjelfva voro märkvärdiga, erhöllo ett ökadt värde genom gifvarnes vänskap. Lady Emilia åtog sig att anskaffa något passande åminnelsetecken, som kunde vara i mrs Williams' smak och smickra hennes fåfänga; och öfversten, som var en liten smula landthushållare, lofvade att skicka Ulswaterpatriarken ett anspann förträffliga hästar för vagn och plog.
Waverley tillbragte en lycklig dag i London, och sedan han rest på sätt, som blifvit aftaldt, råkade han Frank
