Sida:Waverley 1879.djvu/474

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

470

tjocklek hindrat elden att göra någon väsentlig skada, voro likväl stallen och uthkusen i grund nedbrända. Tornen och tinnarna på hufvudbyggnaden voro svedda och svärtade; stenläggningen på gården var upprifven och kringströdd; dörrarna voro frånbrutna eller hängde på ett enda gångjern; fönsterna voro inslagna och förstörda, och gården var öfverströdd med spillror af sönderslaget husgeråd. De sinnebilder af forntida utmärkelse, vid hvilka baronen i sitt hjertas stolthet fäst så mycken vigt och vördnad, hade blifvit behandlade med synnerlig smälek. Springbrunnen var förstörd, och källan, som försett den med vatten, flödade nu öfver hela gården; att döma af det sätt, hvarpå stenbassinen var stäld på marken, tycktes den hafva blifvit bestämd till en vattningsho för boskap. Hela björnraçen, både stora och små, hade erfarit lika liten miskund, som deras stamförvandter i början af allén, och ett par af familjeporträtten, hvilka tycktes hafva blifvit begagnade som skott-taflor af soldaterna, lågo i trasor på marken. Som man lätt kan föreställa sig, beskådade Edward med svidande hjerta dessa lemningar af ett så vördadt hus. Men hans ängslan att få erfara egarnes öde och hans farhogor för detta ödes beskaffenhet tilltogo med hvarje steg. Då han utkom på terrassen, möttes han af en ny förödelsens anblick. Balustraden var nedbruten, murarna voro förstörda, blomsterrabatterna voro öfvervuxna med ogräs, och fruktträden nedhuggna eller uppgräfda. I en afdelning af den gammalmodiga trädgården funnos två ofantliga kastanjeträd, öfver hvilkas storlek baronen varit synnerligen stolt. Kanske för lata att nedhugga dem, hade förstörarne med illvillig sinnrikhet underminerat dem och lagt en hop krut i gropen. Det ena trädet hade blifvit splittradt i stycken af explosionen, och spillrorna lågo kringströdda öfver den plats, det så länge beskuggat. Den andra minan hade gjort en mindre häftig verkan. Ungefär en fjerdedel af trädet hade blifvit sliten från stammen, som, stympad och vanstäld på den ena sidan, fortfor att på den andra utbreda sina lummiga och oskadade grenar.

Bland dessa allmänna spår af förödelse funnos några, som mera uteslutande talade till Waverleys känslor. Då han betraktade framsidan af den sålunda härjade och van-