Den här sidan har inte korrekturlästs
233
Som en sommarsky förbi mig; Rörde sakta med sitt finger Vid min ring, och så försvann den. Och jag kyste glad och trogen Ringen, som jag fått af henne; Ty den bilden, ljus och luftig Som en sommarsky, var hennes."
"Såg mig namnet nu på Henne, Denna flicka, som jag älskar — Ack, förlåt mig! — högst i verlden!"
"Sedan, då jag klädt mig, gick jag Genom folkuppfylda gator Bort till Belvederes salar. Timmar gingo som minuter. Dock till sist mitt trötta öga Bad mig sluta, och jag var just I begrepp att gå, då plötsligt Från en inre sal en tafla Omotståndligt drog mig till sig: Tyst, förtrollad som Armidas, Sågs en skog af höga furor,
Digitized by LjOOQle
