Den här sidan har korrekturlästs
236
Med en munter nick om vatten
Drack mig till och sporde skämtsamt,
Om jag tyckte om risotto’n?
Och jag pratade med Tyskar,
Magyarer och Lombarder,
Men jag tänkte blott på min-min,
Henne blott, som satt bredvid mig.“
“Säg mig nu hvad hon månd’ heta
Denna Minmin, som jag älskar —
Ack, förlåt mig! - högst i verlden!“
“Efter middagen, då redan
Skum sin slöja qvällen bredde
Öfver stolta kejsarstaden
Gick jag hemåt. Kommen var jag
Just till Stefansplatsen, då från
Kyrkans inre helga toner
Nådde mig; och snart jag stod der
Vid en pelare i koret,
Lyssnande till tempelsångens
Fromma bön: “cor mundum crea
In me, Jesu domine!“ — Och
