Sida:Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu/243

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

237

Tyst jag bad till Gud och lyfte Innerligt min blick mot höjden, Se, då kom en blåögd engel Sväfvande från höga hvalfvet, Såg mig innerst in i själen, Sade se'n med stilla stämma: "Beder du den bönen ofta?" O, det var min engels stämma; Och jag sänkte tårfyldt öga Ned mot jorden, bad ånyo Med en suck: "cor mun dum crea In me, Jesu domine!"

"Såg mig nu hvad namn hon eger, Denna Engel, som jag ålskar — Ack förlåt mig! — högst i verlden!"

"Tror du det? - Nå, följ då med mig Bort till Kärnthnerthor-theatern! Se hvad prakt, hvad glans, hvad rikdom! Se hvad ljus från tusen lampor! Se, hur Wiens sköna damer Tåfla om att draga till sig

Digitized by LjOOQle