Den här sidan har korrekturlästs
237
Tyst jag bad till Gud och lyfte
Innerligt min blick mot höjden,
Se, då kom en blåögd engel
Sväfvande från höga hvalfvet,
Såg mig innerst in i själen,
Sade se’n med stilla stämma:
“Beder du den bönen ofta?“
O, det var min engels stämma;
Och jag sänkte tårfyldt öga
Ned mot jorden, bad ånyo
Med en suck: “cor mundum crea
In me, Jesu domine!“
“Såg mig nu hvad namn hon eger,
Denna Engel, som jag älskar —
Ack förlåt mig! — högst i verlden!“
“Tror du det? - Nå, följ då med mig
Bort till Kärnthnerthor-theatern!
Se hvad prakt, hvad glans, hvad rikdom!
Se hvad ljus från tusen lampor!
Se, hur Wiens sköna damer
Täfla om att draga till sig