Sida:Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu/291

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

285

Fann jag intet skäl att Längre hysa fruktan.

"När på väg jag hit var" — Så han strax begynte — "Såg jag på ett ställe Tvenne qvinnor sitta, Gamle Adams årsbarn. Kom, skall du fa se dem!"

"Bättre kan man skåda" — Var mitt svar — "än gummor.

Men han log och sjöng så: "Gamla äro stjernor, Äldre äro dessa; Sköna äro stjernor Mera sköna dessa. När du väl får se dem, Blir du nog belåten".