Den här sidan har inte korrekturlästs
84
Och sunnanåt drog jag med bister min. Der mötte mig Vestan, min morfars kusin, Han sade: "Se så, Var icke så rå!" Och lärde mig sväfva och hoppa på tå.
Stormvingarne mina med föga fog Han klipte och sade, att hälften var nog; Och mera behag Och nättare slag Jag öfvade in, nu vingklipt och svag.
Så följdes vi åt till Italiens land. Der söngo små vindar vid Arnos strand; De lärde mig snart Att glömma min art Och sjunga som de, både mildt och klart.
Digitized by LjOOQle
