Den här sidan har korrekturlästs
84
Och sunnanåt drog jag med bister min.
Der mötte mig Vestan, min morfars kusin,
Han sade: “Se så,
Var icke så rå!“
Och lärde mig sväfva och hoppa på tå.
Stormvingarne mina med föga fog
Han klipte och sade, att hälften var nog;
Och mera behag
Och nättare slag
Jag öfvade in, nu vingklipt och svag.
Så följdes vi åt till Italiens land.
Der söngo små vindar vid Arnos strand;
De lärde mig snart
Att glömma min art
Och sjunga som de, både mildt och klart.