Den här sidan har korrekturlästs
85
Der dvaldes jag qvar under lek ett år,
Och tiden den gick som då lycka rå’r,
Till dess att min håg
Åt mitt hemland låg,
Och längtan mig dref öfver skog och våg.
Jag kom till mitt land och jag välkommen var,
Ty vårliga skänker jag med mig bar;
Och skogarnes sus
Och bäckarnes brus
Steg jublande mot mig ur glittrande grus.
Sist kom jag hit hem en midsommarnatt,
Då solen alltjemt på himmelen satt
Och glömde gå ned
Och sin strålglans spred
På skyar och sjöar och berg och hed.