Hoppa till innehållet

Sida:Wennerberg - Samlade skrifter4.djvu/97

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

91



Arbeta!


Om lifvet blott en dådlös vexling vore
Emellan makligt njuta, ömkligt lida,
Hur slapt, hur trögt dess timmar skulle skrida,
Om stundom ock de som minuter fore!
Och derför Gud ske lof, att jag fått veta
Hvad det vill säga att med fart arbeta.

Väl kan jag taga del i andras nöjen
Och glad ett “dolce far niente“ njuta,
Ja, tycka om att öfver målet skjuta
Med ordens pilar under skämt och löjen;
Men länge kan mig ej den lusten reta,
Den tröttar vida mer, än strängt arbeta.