betyda detsamma som en exploderande bomb eller en knallande revolver. Vi måste behålla dem och göra det trefligt för dem, så att de blifva mildt och försonligt stämda, vi måste behandla dem på ett utsökt sätt med förståelse och hjärtlig välvilja —»
― ― ―
Att lämna en detaljerad skildring af den lidandets eftermiddag och natt som sedan följde för fru Zätterblom skulle kräfva alltför mycket tid, utrymme och tålamod, hvarför vi nu endast vilja så att säga snudda vid händelserna.
Nåväl, hr Zätterblom förtärde sin soppa med en för kokerskan ytterst smickrande aptit, steg upp och bugade sig för husan, när hon kom in i rummet, stängde artigt dörren efter henne, när hon gick ut, han var ute i köket och höll ett glänsande föredrag öfver frihet, jämlikhet och broderskap och anslog mot jungfrurna en så kordial ton, att fru Zätterblom blef alldeles utom sig af förtviflan. Han lofvade dem dessutom, trots fru Zätterbloms häftiga opposition, alla söndagar och två eftermiddagar i veckan fria, och när kvällen kom, lät han dem gå på teatern på de biljetter, han ursprungligen köpt åt sig och sin fru.
Och innan hr Zätterblom gick till sängs på aftonen reglade han omsorgsfullt alla dörrar i hela våningen och sköt tunga möbler framför dem, och på bordet vid sängen lade han upp två förfärliga skarpladdade browningrevolvrar, som fru Zätterblom var lifligt öfvertygad skulle brinna af af sig själfva och ömkligen döda henne. Det blef mycket litet sömn, luften var full af underliga ljud, det knäppte i väggarne, tog i dörrhandtagen, hr Zätterblom famlade efter revolvrarne, och fru Zätterblom var nära att få slag . . .
Morgonen därpå var fru Zätterblom totalt förbi, och
