Hoppa till innehållet

Sida:Zätterbloms och annat hyggligt folk.djvu/62

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

JUNGFRUN.

Herrskapet Blomsterblads ha flyttat ut till den landtliga villan.

Andra dagen var en Tychobrahedag för ensamjungfrun Soffi. Hon krossade en fin kristallskål, välte ut ett bläckhorn öfver en del viktiga papper och slog näsan af en »snöklocka».

Sådant där hände ju allt emellanåt för Soffi, men olyckan ville, att hr Blomsterblad just fått sin semester och befann sig hemma som åsyna vittne till eländet. Och han hade inte fru Blomsterblads undergifna sinne och milda väsen, utan tog itu riktigt på skarpen med Soffi och förklarade för henne tydligt och eftertryckligt, hvilken jämmerlig varelse hon var, hur underhaltigt hennes arbete, hur minimalt hennes förstånd och hur drumligt hennes sätt att röra sig.

Soffi tog på sig sin hatt, stack poesialbumet under armen, knyckte på nacken, neg och sade adjö och for med första tåget in till staden.

Fru Blomsterblad grät och vred sina händer.

»Nu har du ställt det vackert för oss!!!» sade hon snyftande. »Hvar skola vi få en ny jungfru ifrån???»

Hr Blomsterblad svarade inte, utan gick ner till landthandelsbutiken och telefonerade in till tjänstekontoren i staden och beordrade ut en jungfru med nästa tåg.

Till en början var han mycket stram i tonen.

»Hör på» sade han. »Jag vill ha en extra prima