jungfru, skicklig i matlagning, punktlig som ett urverk, flitig som en myra, stark som en björn, lätt som en fjäder på handen, fin och proper, höflig och belefvad, rapp i vändningarna, gladlynt, älskvärd, med fördelaktigt utseende och med mycket små pretentioner ifråga om lön och fritid.»
Men när han utan afbrott i fem timmar suttit på butiksdisken vid telefonen och hela tiden från alla håll och kanter fått »nej», det ena blekare än det andra till svar på sina förfrågningar, om det fanns prima jungfrur på lager, slog han af på sina fordringar och förklarade sig nöjd med sekunda vara, ja, i nödfall med ren utskottsvara.
»Det gör ingenting,» sade han, »om hon är till åren, inte kan något och inte orkar så mycket, om hon är ful och vanskapt och ett hår af hin, om hon är oduglig och opålitlig och behäftad med alla möjliga skavanker. Vi se inte på lönen — arbetaren är sin rikliga lön värd — och hon får anse sig som familjens mest aktade och värderade medlem. Pianot står till hennes förfogande och, om hon skall bort på någon fest, äfven fruns bästa kläder. Hon får tillbringa sin myckna lediga tid i förmaket eller i hängmattan och äta vid vårt bord — — —»
Hr Blomsterblad skulle med glädje sträckt sig ännu längre, om någon jungfru stått att få, men det gjorde det inte, och han hade därför ingenting annat att göra än att återvända hem.
»Jag hade ämnat skaffa dig en präktig tjänarinna,» sade han till fru Blomsterblad, »men så kom jag att tänka på en sak. Det är ju för löjligt, att vi två ensamma personer skola behöfva en särskild människa för vår uppassning. Jag begriper inte, hvad det är att göra i det här huset! Här går du och Soffi dagarna i ända som två osaliga andar om hvarandra och plocka
