År 1664: riksrådet och amiralen Nils Brahe i Roslagen och Norrland samt nämnde Stjernsköld i Södermanland, Östergötland, Småland, på Öland, i Vestergötland och Bohuslän.[1]
År 1665: samme Brahe i Roslagen och Norrland samt amirallöjtnanten Johan Bär på Åland och i Finland.[2]
År 1666: riksrådet och amiralen Klas Stjernsköld i Södermanland, Östergötland, Småland, på Öland, i Vestergötland och Bohuslän.[3]
År 1671: amirallöjtnanten Didrik Wrangel på Åland och i Finland.[4]
År 1672: nämnde Stjernsköld lika med år 1666.[5]
År 1675: nämnde Didrik Wrangel lika med år 1671.[6]
År 1680: amiral Erik Sjöblad i Uppland, Södermanland, Östergötland, Vestergötland och uppstäderna; viceamiral Gustaf Sparre i Norrland och Finland, utom Söderfinland, samt viceamiral Werner von Rosenfelt i Söderfinland, på Åland, Gotland, Öland och i Småland.[7]
Dessa mönstringar förekommo således ganska oregelbundet. Hela båtsmanshållet har under perioden mönstrats sex à sju gånger eller i medeltal hvart sjette år.
Generalmönsterherren eller, såsom han den tiden kallades, “mönstrings-commissarien“ bestämde på förhand sin resa och utsatte vissa platser, till hvilka han på viss dag stämde sig till möte traktens hemkallsfolk med deras rotehållare. Så hade t. ex. Roslagen tre och Norrland sex sådana generalmönstringsplatser.[8] Inom hvarje kompani åtföljdes han af kompanichefen.
Mönsterherren hade först och främst att undersöka huru
kompanichefen verkstält sin sista komplettering och att
fullborda, hvad deri kunde felas. Vidare skulle han:
kollationera och granska sista mönstrings- och
roteringsrullorna och anteckna skiljaktigheterna;
sammanföra hemman, som lågo spridda i sådana rotar,
att båtsmännen icke behöfde gå vida omkring för att få ut
sina rättigheter;
anställa ransakning med alla, som stannat hemma vid
uppfordring och utröna om de haft laga förfall eller om deras
uteblifvande skett med kaptenens fördel;
