5.
FÖRHYRDA GEMENE.
Hemkallsfolket var ej tillräckligt att bemanna de många
och stora skeppen, när de alla skulle i krigstider ut. Då sökte
man fylla bristen genom att mot månadshyra värfva
båtsmän ock bösseskyttar.
År 1644 värfvades sjöfolk i Vestergötland, Göteborg och trakten deromkring.[1] Detta år funnos 254 man förhyrda på flottan.[2] Året derpå värfvades ytterligare i Vestergötland samt i Finland, på Åland och i de svenska uppstäderna.[3]
Åren 1657—1658 värfvades hufvudsakligen kofferdibåtsmän, särdeles de som voro på kompaniskeppen.[4] Dessa värfningar skedde till största delen i Stockholm och Göteborg. Enligt amiralitetskollegiets protokoll d. 13 juni 1657 tillgick värfningen i Stockholm sålunda: “Då befaldes skeppskaptenen Isak Johansson Struts gå upp till borgmästare och råd på rådstugan och säga dem, att de låta uppkalla och hopstämma alla kompanibåtsmännen, som på kofferdiskeppen eller andra farkoster seglat hafva, frågandes dem om de godvilligt vilja inställa sig uti kronans tjenst här vid det kungl. amiralitetet, så skola de få så god lön, som andra kronans båtsmän, derjemte varnandes och förmanandes dem, som tilläfventyrs intet vilja med godo inställa sig, utan resa ut på landsbygden eller åt andra städer i riket, att de det intet göra, ty blifva de någor annorstädes anträffade, så upptagas de genast och föras bland knekthopen. Efter en stund kom kapten Isak Johansson igen och meddelade, att borgmästare och råd hade redan för flera dagar sedan haft alla kofferdibåtsmännen tillhopa, hvilka alla förklarat, att de gerna ville tjena kronan, om det publicerades af det kungl. amiralitetet,
