faststäld benämning hade embetsverket icke under denna period. Den 25 febr. 1680 skref konungen till “amiralitetet“ och den 27 i samma månad till “amiralitetscollegium“.[1]
Lokal. Enligt 14:e punkten i 1634 års regeringsform skulle amiralitetet hållas på Blasieholmen “uti sitt förordnade mak“ [gemak]. Huset kallades för amiralitetshuset och var ett stenhus med koppartak. Utom sjelfva plenisalen funnos der äfven särskilda rum för amiralitetsråden, sekreterare, bokhållare och skrifvare. Men sedan skepp, förråd och verkstäder blifvit omkring år 1640 flyttade från Blasieholmen till nu varande Skeppsholmen, hade amiralitetskollegium ej anledning att stadna qvar. Detta flyttades till kungl. slottet i sydvestra slottsflygeln, 1 tr. upp öfver vakten vid stora vestra slottsporten[2] och var fullständigt inflyttadt år 1645.[3] Det gamla amiralitetshuset med sin stora tomt skänkte drottning Kristina år 1647 till generalmajoren vid kavalleriet Hans Wachtmeister.[4] Huset öfvergick sedan i grefliga familjen Fersens ego (s. k. “Fersenska terassen“).
På slottet fick amiralitetskollegium det alldeles för trångt. Riksamiralen klagade i april 1647 häröfver och ville i stället hafva den lägenhet, som var åt ståthållaren upplåten mellan Smedjegården och Stora Vattuporten.[5] Detta kunde likväl ej beviljas, men i stället fick kollegiet bygga åt sig ett hus på Skeppsholmen. Byggnaden börjades genast. Den 10 febr. 1648 anvisade kungl. maj:t penningar till betalning af kalk, bräder m. m., som åtgått för det nya amiralitetshuset på Skeppsholmen och befalde kammarkollegium att anordna koppar till husets tak.[1] Redan år 1649 kunde en del af kollegiet inflytta[6] och 1650 var flyttningen fullbordad.[7]
I detta hus residerade amiralitetskollegium till dess det i april 1683 flyttade till Kalmar. Huset uppläts derefter åt kungl. arkivet och apterades i medlet af 1700-talet till magasin.
- ↑ 1,0 1,1 R. R.
- ↑ J. Mankell: Stockholm i forna dagar sid. 43.
- ↑ A. K. reg. 10⁄9 1645.
- ↑ R. R. 27⁄3 1647.
- ↑ R. A. afd. Am:ts-Koll. riksam. Gyllenhjelms P. M.
- ↑ Ak. reg. 1⁄10 1649.
- ↑ A. K. prot. 3⁄10 och 12⁄11 1650. Plenisalen eller den s. k. “rådkammaren“ utpyntades på det sirligaste. Snörmakaren Fredrik Broor erhöll 185 dal. s. m. för 148 lod silkesfransar till bordtäcket och 13 stolar (A. K. reg. 19⁄2 1675). För 15 alnar fransar af silke till ordförandestolen betalades 221⁄2 dal. s. m. (A. K. reg. 31⁄5 1675) och hos urmakaren Kock bestäldes en klocka för 175 dal. (A. K. prot. 8⁄2 och 13⁄2 1677). Endast vaxljus användes i denna sal (A. K. reg. 18⁄10 1667).
