Sedan inrättades det till kasern: den för sitt dominerande läge kända kanonierkasernen, nu “matroskasern N:o 1“.
Instruktion.
Någon annan instruktion än nyss anförda 11:e punkten af
1634 års regeringsform hade ej amiralitetskollegium under hela
denna poriod. Samtidigt med regeringsformens promulgerande
i juli månad inlemnade riksamiralen Karl Karlsson
Gyllenhjelm och amiral Klas Fleming till rådet ett förslag till
instruktion för det nya kollegiet, men rådet uppsköt
föredragningen deraf till rikskanslern Axel Oxenstjernas hemkomst
från Tyskland.[1] Denna inträffade 1636 och från samma år
föreligger i koncept[2] ett af hofkanslern Johan Adler Salvius
egenhändigt uppsatt förslag till instruktion för
amiralitetskollegium. Ehuru aldrig faststäldt, blef det dock delvis
tillämpadt. Det innehåller bestämmelser rörande:
1:o) kollegiets chef och ledamöter,
2:o) tjenstemännen och
3:o) kollegiets trenne uppgifter.
Kollegiet skulle bestå af en president (riksamiralen) och sex ledamöter, hvaraf två amiraler af rikets råd, tre viceamiraler och en kommissarie. Alla ärenden skulle behandlas kollegialiter och hvarken riksamiralen eller någon af ledamöterna fick ensam befalla något å kollegiets vägnar, “utan allt sådant skall ske med allas deras, som af consilio tillstädes äro, enhälliga råd och samtyckio; men der ju icke mer än en eller två tillstädes vore, då giöre han eller de likväl deras tjenst tillfyllest“. Presidenten skulle infordra de olika vota “från den nedersta uppföre till den öfverste och på hvilken sida de fleresta falla eller der å bägge sidor lika äro, hvilken then mening presidenten tå bifaller, den blifver utslaget och beslutet på det consilio“. Kollegiet skulle hålla två solenna sessioner hvarje år, den ena på våren från medlet af mars till midten af maj och den andra på hösten från medlet af september till midten af november. Då skulle alla vara tillstädes från kl. 7 f. m. hvarje måndag, tisdag, torsdag och lördag samt från kl. 8 f. m. hvarje onsdag och fredag, allt till kl. 5 e. m. med uppehåll för middagen kl. 11—2. Men deremellan behöfde ej kollegiet sammanträda oftare än två à tre dagar i veckan. Ledamot, som utan laga förfall var borta från sammanträde, skulle böta
