Den 23 juni 1660 skickades amirallöjtnant Daniel Strussflycht till Bodekull att inspektera det nya varfvet.[1] Han rapporterade d. 10 juli att på Boön fans beqväm plats att bygga ända till 140 fot långa skepp och att ekvirke fans i nejden för flera år.[2]
I oktober 1660 blefvo bostadshusen för byggmästaren och timmermännen färdiga, så att de kunde flytta in deruti.[3] Året derpå köptes för timmermännen tre à fyra små gårdar i Bodekull, som egdes af fiskare.[4]
Det trånga utrymmet på Boön orsakade förvecklingar mellan varfspersonalen och besättningen på skansen. På framställning af amiralitetskollegium beslöt regeringen år 1663, att skansen skulle lyda under amiralitetet, besättas af dess folk och knektarne draga derifrån.[5] Skansen öfverlemnades till Ebbe Simonsson d. 7 juni 1663 och användes af honom till arbetsfolkets inqvarterande.[6]
Personal.Varfvet stod hela tiden under uppsigt af inspektor Ebbe Simonsson. Han hade 600 daler om året i lön.[7] Till sitt biträde vid redovisningen hade han en byggningsskrifvare. Vid skogshygget biträdde honom åren 1663 och 1664 en löjtnant och två skogvaktare.[7]
Skeppsbyggmästare voro Tomas Day till år 1668 och derefter Gunnar Olofsson Root. Den förre var från England och hade kommit till Landskrona i januari 1659. Han antogs i svensk tjenst af amirallöjtnant Gustaf Wrangel med en årlig lön af 625 daler, hvilket godkändes af konungen.[8] Han beordrades till Bodekull i april 1659[9] och fick sin lön år 1663 höjd till 750 daler.[10] År 1666 skref Ebbe Simonsson till amiralitetskollegium, att “byggmästaren Tomas Day blifvit mycket sjuklig; hans händer och armar darra och skälfva så hårdt och mycket, att han knappt kan bära en kanna till sin mun och hålla henne, så länge han dricker. Han vill icke bygga flera fartyg och när det han nu har för händer blir färdigt, vill han resa hem till England att blifva botad“.[11] Afskedspass utfärdades för Tomas Day d. 25 april 1668.[12]
