ölandsbåtsmän i Borgholm. Med dessa upptacklade han skeppet och kom med detsamma till Stockholm d. 11 juni.[1]
Derefter byggdes åter ett stort skepp, som blef kalladt Nyckeln. Det sattes på stapel i juni 1663, löpte deraf d. 31 okt. 1664, upptacklades i juli 1665 af kapten Didrik Wrangel och kom upp till Stockholm d. 25 aug. samma år.[2] Detta skepp hade tre “öfverlopp“ (däck), då de andra i Bodekull byggda stora skeppen hade blott två.[2]
I september 1665 sträckte Tomas Day kölen till sitt sista skepp i Karlshamn, Venus (1), som dock icke kom af stapeln förr än d. 24 aug. 1667. Det mastades och upptacklades i maj och juni 1668 af holmkaptenen på Skeppsholmen Jöns Eriksson, hvarefter det fördes upp till Stockholm.[2]
Gunnar Roots första arbete på varfvet var en struss, som blef färdig i oktober 1668, men upptacklades först året derpå och kallades Karlshamn.[3] Till skeppet Merkurius (1) sträcktes kölen i slutet af år 1668, men det kunde af brist på penningar och timmermän ej komma af stapeln förr än den 31 okt. 1671.[4] Det upptacklades följande sommar af kapten Pål Rumpf och uppkom till Stockholm i medlet af sept. 1672.[5]
I okt. sistnämnda år sattes skeppet Neptunus (2) på stapel. Det skulle byggas 110 fot långt, 28 fot bredt, 14 fot djupt i hålskeppet och 7 fot mellan öfverloppen samt föra 38 à 40 stycken. Man hoppades att det skulle blifva “en mästerseglare liksom de Algeriska kaparskeppen, såsom Gunnar Root utlofvat".[6] Skeppet löpte af stapeln d. 15 nov. 1673, upptacklades på hösten följande år af löjtnant Fredrik Ewert Taube och kom i slutet af oktober 1674 upp till Stockholm.[7]
År 1675 sträcktes kölarne till två jakter, den ena 118✕281⁄3 fot och den andra 68✕181⁄4 fot.[8] De löpte af stapeln i maj och juni 1676 och lades vid den nya, till försvar mot danskarne uppförda, skansen.[9] Ebbe Simonsson erhöll befallning af amiralitetskollegium att borra hål i jakterna och sätta proppar deruti, så att de kunde i hast sänkas, i fall fienden skulle komma till Karlshamn, “dock så, att de framdeles med
