uppnegotiera behöfliga medel hos köpmän i nämnde stad, “dock ej mot högre än tio procent intresse.“[1] År 1677 lånade amiralitetskollegium af Olof Håkansson 14,000 daler mot sex procent ränta och mot pant af Norrlandsräntan.[2] Till handtverksfolkets aflöning. “på det de icke skola gå från arbetet och verket studsa,“ uppnegotierade kollegiet år 1678 10,000 daler af Tjärukompaniet mot pant af skattetjära, som några månader derefter skulle levereras af städerna Vasa, Jakobstad samt Gamla och Nya Karleby, hvarförutom proprieborgen afgafs af öfverkommissarien Erik Ehrensköld.[3] För samma ändamål upplånade kollegiet i september 1678 6,000 daler mot en procent i månaden och personlig borgen af Erik Ehrensköld.[4]
För att kunna liqvidera och hemförlofva det värfvade engelska sjöfolket efter freden i maj 1660 lånade amiralitetskollegium i Palmstruchs bank 45,000 daler, men måste såsom säkerhet sätta kopparstycken i pant.[5] År 1671 lånade kollegiet af samma bank, då “Riksens Ständers Låne Banco“, 3,000 daler mot åtta procent ränta och mot säkerhet af en anvisning å kopparräntan.[6]
En kassa, som alltid var för amiralitetskollegium tillgänglig, var den af kollegiet förvaltade armbössan. Den blef också flitigt anlitad.[7]
Slutligen försköto äfven amiralitetets egna män penningar, när annan utväg ej stod till buds. Detta torde de icke hafva gjort för någon sin egen fördel, utan af intresse för saken och för att “verket icke af medellöshet måtte studsa.“ Holmamiralen Johan Clerck försköt amiralitetet år 1636 720 daler.[8] Holmamiralen Hans Hansson Clerck sammaledes år 1674 667 daler mot åtta procent ränta.[9] Riksrådet och amiralen Lorents Creutz anmälde i amiralitetskollegium d. 26 januari 1676, att han uppnegotierat på sin egen kredit 50,000 daler för att dermed undsätta amiralitetet och att han derför måst sätta sin egendom i pant.[10] På samma sätt försträckte amiral Hans Wachtmeister i mars 1679 4,500 daler.[11]
Skeppsbyggmästaren Francis Sheldon lånade åt
