konungen ansåg nödvändigt att sätta nya personer i spetsen för hennes styrelse. Han vände sig dervid först till personer utom vapnet. Den förste af dessa t. f. chefer var riksrådet och kammarrådet friherre Lorents Creutz. Han nämndes redan d. 11 december 1675 till amiral och amiralitetsråd med särskildt uppdrag att utreda flottan till nästa års sjötåg; till högste befälhafvare utnämndes han den 4 april 1676,[1] oaktadt Stenbocks dom ännu ej fallit. Hans bana lyktades snart. Den 1 juni 1676 gick han till botten med sitt amiralskepp Kronan (1). Otvifvelaktigt var Creutz en förmåga och det kan ej begäras, att han på några månader skulle bota, hvad som under ett tiotal år försummats. Ej heller kan man rättvisligen fordra, att den gamle civile embetsmannen äfven skulle vara en duglig amiral.
Den andre t. f. chefen var riksrådet och fältmarskalken friherre Henrik Horn, hvilken d. 22 mars 1677 förordnades att taga öfverkommandot på skeppsflottan och tillika med amiralitetskollegium draga försorg, att hon snart kunde gå till sjös.[1] Han tog sitt inträde i kollegiet d. 19 april och utnämndes till amiralgeneral d. 2 maj. Efter det olyckliga sjöslaget mellan Stevn och Falsterbo d. 1 juli ansågs Horn ej längre behöflig vid amiralitetet och erhöll d. 4 augusti befallning att öfvertaga kommandot af finska och livländska armén.[1]
Ånyo stod flottan utan ledare, ty riksamiralen Stenbock kan alldeles lemnas ur räkningen. Men under dessa olycksår hade en duglig ledare uppväxt bland flottans egna män: Hans Wachtmeister. Major vid amiralitetet 1675 och nästföljande år amiral och amiralitetsråd, hade han deltagit i alla tre årens olyckliga sjötåg och lärt känna orsakerna till motgångarne. Han blef nu den sjelfskrifna befälhafvaren för 1678 och 1679 årens sjögående flottor. På honom öfvergick så småningom amiralitetskollegiets magt och myndighet. Genom den märkliga instruktionen af Ljungby d. 6 dec. 1679 anförtrodde konung Karl åt honom ensam, så väl förvaltningen af alla de medel, som voro anslagna till amiralitetet, som äfven särskildt det uppdraget att förestå de nya skeppsbyggnaderna.[1] Visserligen näst under riksamiral Stenbock, men detta blott till namnet, ty denne befattade sig icke vidare
