amiralen Erik Ryning.[1] Äfven han var en duglig man och användes flera gånger såsom öfverbefälhafvare på transportflottorna till Tyskland. Sedan flottan blifvit på våren 1644 färdigrustad och Fleming utsedd till befälhafvare, ansågs Ryning vara mindre behöflig vid amiralitetet och förordnades d. 30 april till generalguvernör öfver Livland. Han hade likväl knappt hunnit öfver till Riga, förr än han på grund af Flemings död återkallades den 12 augusti till Stockholm för att återtaga sitt amiralitetsrådsembete.[2] Han återkom i november 1644 och öfvertog ledningen inom amiralitetet, härvid biträdd från år 1648 af riksrådet och amiralen Åke Ulfsparre.
Då Ryning var ute med flottan 1645 skref kommissarien R. Leuhusen på Skeppsholmen till honom och frågade, hvart han under Rynings frånvaro skulle lemna bref, som ankommo till kollegiet. Härpå svarade amiralen, att han förmodade det Leuhusen kunde i riksamiralens frånvaro “utverka den resolution, som vederbör, antingen ur kansliet eller de andra collegierna“.[3] I allmänhet afgjordes dock ärendena af Ryning efter skriftvexling med Leuhusen.
Gyllenhjelm och Ryning drogo icke ense.[4] Derför skref Ryning ofta i amiralitetets ärenden till rikskanslern Axel Oxenstjerna i stället för till riksamiralen.[5] En fullständig konflikt utbröt mellan kollegiet och riksamiralen år 1647. Denne hade under sin vistelse på landet den 26 maj befordrat sin fänrik Isak Zakrisson Palmqvist till löjtnant. Den 4 juni skref kollegiet till riksamiralen, att kollegiet ej borde förbigås vid sådana utnämningar och att Palmqvist, som blott varit två resor till sjös och då såsom adelsbuss, icke kunnat förvärfva “en tiondel“ af den erfarenhet, som en löjtnant borde hafva.[6] Emellertid kunde utnämningen icke göras om intet, men Palmqvist erhöll sitt afsked d. 2 januari 1651, således icke ett år efter Gyllenhjelms död.
Denna död inträffade d. 17 mars 1650. Ryning kunde med skäl göra anspråk på att befordras till riksamiral, men när så ej skedde, ingaf han till drottningen i november samma år sin afskedsansökan, hvilken beviljades.
Riksrådet och amiralen friherre Herman Flemings period
