Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1635-1680.djvu/330

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
312
39. FARTYGEN.

stora och ett medelstort skepp äro så ruttna, att de ej förtjena reparation; dessutom funnos åtta bojorter, sju gaffelstrussar, en krejare, två tullgalejor, tre pråmar, fem skutor och tjugufyra roddjakter.[1] Då amiral Klas Bjelkenstjerna året derpå gått ut med flottan och låg i juli på Kohamnsfjärden (mellan Kanholms och Nämndö fjärdar), förklarade han flottan vara så illa försedd med segel och tackling, att hon blott med ganska stor risk kunde gå till sjös.[2]

I april 1662 klagade amiralitetskollegium hos regeringen, att flottan hade så många gamla och bristfälliga skepp, emedan man af brist på medel och timmermän ej kunnat behörigen underhålla och reparera dem.[3] Några år derefter beslöt amiralitetskollegium att icke bygga några nya skepp på Skeppsholmen, förr än man reparerat de gamla, innan de tagit obotlig skada.[4] Emellertid blef flottans sjöduglighet allt sämre och sämre. Riksrådet och amiralen Nils Brahe förklarade år 1670 i rådet, att det stod mycket illa till med flottan af brist på underhållsmedel. “Många af skeppen tordes man icke lägga ut från land, utan måste hafva dem förtöjda vid stranden och fara är att styckena falla igenom på de stora skeppen.“[5]

Några allvarsamma åtgärder till botande häraf vidtogos dock icke. Då konung Karl d. 15 maj 1674 befalde amiralitetskollegium att göra tjugu skepp klara att till en början gå till Dalarö, svarade kollegiet, att dertill behöfdes först och främst 21,150 daler till tågvirke.[6] Och året derpå, då flottans klargörande ej längre kunde uppskjutas, undskylde kollegiet sig hos konungen med att “en del af skeppen äro så gamla och bristfälliga, att de ej kunna göra någon tjenst, ty medellöshet och brist på timmermän hafva ej tillåtit att nödtorftligen underhålla, än mindre iståndsätta skeppen efter sista danska fejden. Dessutom saknas deruppå alla de reqvisita i segel, tågverk och tackel, som en flotta nödvändigt behöfver och är det derför en omöjlig ting, om nöden skönt fordrade, att den i hastighet skulle gå till sjös.“[7] Den betänkliga bristen på tågvirke hade dock redan sex år förut blifvit anmäld

  1. A. K. reg. 143 1656.
  2. A. K. reg. 197 1657.
  3. A. K. reg. 214 1662.
  4. A. K. prot. 92 1669.
  5. Rådsprot. 28 1670.
  6. A. K. reg. 225 1674.
  7. A. K. reg. 214 1675.