utfärdades särskilda föreskrifter, dels af amiral öfver flotta i hans s. k. sejnbref eller seglingsorder och dels af amiralitetskollegium i bref eller order till vederbörande skeppsbefälhafvare. Alla dessa voro hvarandra i likartade fall ganska lika och tydligen afskrifna af hvarandra. Ibland infördes någon ny bestämmelse, som derefter vanligen upprepades i de följande.
Från denna tid finnas tretton sejnbref i behåll. De äro utfärdade af amiral Erik Ryning d. 10 juli 1641, 7 juli 1642 och 22 juli 1645, af amiral Klas Fleming d. 1 juni 1644, af generalmajoren, sedermera riksamiralen Karl Gustaf Wrangel d. 31 september 1644, 9 juli 1655 och 18 oktober 1658, af amiral Klas Bjelkenstjerna d. 19 april 1656, 28 augusti 1657 och 5 augusti 1658, af konung Karl Gustaf d. 23 mars 1659, af riksamiralen Gustaf Otto Stenbock d. 17 september 1675 och af amiral Lorents Creutz d. 3 maj 1676.[1]
Af allmänna bestämmelser anföras följande:
“kapten eller annan officer, som beger sig från sitt
tillförordnade skepp, utan särskild order eller tillstånd, straffas
till lifvet;“[2]
“alla marketentareskepp skola vara afsides och på ändan,
der flottan ligger uti hamn och icke ligga ibland skeppen.
Hos dessa marketentare må hvar och en låta hemta, hvad han
till sin nödtorft behöfver, dock om dagen och på derför
bestämd tid. Men på kronans skepp är strängt förbjudet en
och hvar att hålla krögeri med tappande, säljande eller
utborgande af öl, vin m. m.;“[3]
“inga horor skola lidas i skeppet, men vill någon hafva
sin hustru med sig, det stånde honom fritt här på strömmen
eller uti skären, men inte på någon resa, der det gäller mot
fienden. Ho, som våldtager någon qvinna och dermed
öfvertygas, straffas till lifvet;“[3]
“ingen skall fördrista sig natt eller dag att dricka tobak
under öfverloppet eller ofvanpå öfverloppet, utan allenast
öfver vattenbaljan vid stora masten, hvarest vakt skall hållas.“[4]
Flaggor och befälstecken. Den svenska örlogsflaggan erhöll sina färger under Erik
