Om kaptenen på skeppet sköts, öfvertogs befälet af den honom i tjensten närmast på skeppet o. s. v. hvar efter annan.[1]
Brännarne skulle icke deltaga i striden vid hennes början, utan vänta till dess två “charger“ voro öfver, då de skulle söka lägga ombord, hvarhelst det kunde gå för sig. De skulle hålla sig i lofvart akter om amiralsskeppet i hvarje eskader. När tecken gafs dem från amiralsskeppets kampan att anfalla och lägga sig ombord med något anvisadt skepp, skulle man genast göra så vid lifvets förlust.
Till skydd mot fiendens brännare användes bojorterna. Dessa skulle hålla sig litet förut i lofvart om amiralsskeppen. Så snart löjtnanten på någon bojort märkte en fiendtlig brännare nalkas, skulle han gå densamma så nära, att han kunde kasta en dragg ombord och eröfra brännaren eller åtminstone hugga från honom båtarne. Gjorde han det icke, skulle han straffas till lifvet, men eröfrade han brännaren, skulle han bekomma 150 daler i belöning. För öfrigt skulle en hvar vid en fiendtlig brännares annalkande strax sätta ut sina espingar, tre eller fyra om en brännare, och söka bemägtiga sig densamma eller kasta en dragg i hans galion och dermed draga honom bort från flottan.
Ekonomiska föreskrifter.De ekonomiska föreskrifterna inhemtas hufvudsakligen af amiralitetskollegiets många bref och order till skeppsbefälhafvarne.[2]
Någon penninguppbörd ombord kom icke i fråga. Aflöningen utbetalades i land och några medel till extra förefallande utgifter utbetalades ej i förskott. Sådana utgifter fick kaptenen på skeppet försträcka af egna medel eller låna penningar dertill på egen kredit. Dock bestodos s. k. handpenningar till amiral öfver flotta att mot redovisningsskyldighet bestrida utgifter, som kunde ifrågakomma “till befordrande af rikets heder.“[3] För sådant ändamål erhöll generalmajoren Karl Gust. Wrangel på höstflottan 1644 1,500 daler,[4] amirallöjtnant Klas Bjelkenstjerna på ambassadflottan till Frankrike år 1646 900 daler,[5] amirallöjtnant Tönnes Speck på skeppen till Portugal år 1667 1,225 daler[6] och amiralgeneral Henrik Horn på 1677 års flotta 4,000 daler.[7]
