Major Bär kom från Göteborg, hvarest han låg segelfärdig d. 10 juni med skeppen Hoppet (K), Halfmånen (K) och Göteborgsfalken (K), men kunde för motvind ej komma till sjös.[1] Då detta sedan lyckades, blef han d. 25 juni vinddrifven till Marstrand, der han fick ligga tre veckor för motvind och storm. Den 20 aug. kom han ändtligen tillbaka till Göteborg.[2] Han fick nu konungens order att segla till Middelfartssund.[3] Dit kom han d. 1 september med skeppen Hoppet (K) och Halfmånen (K), men hade lemnat Göteborgsfalken (K) qvar i Göteborg, enär skeppet förlorade sitt bogspröt vid afseglingen.[4] Konungen beordrade honom att möta major Tering Henriksson under Langelands södra udde.[5]
Emellertid hade krigsläget blifvit ett väsentligen annat d. 26 aug., sedan konung Karl Gustaf afböjt Hollands och Englands fredsmäkling. Nämnde dag seglade den engelska flottan hem och den holländska lade sig under amiral de Ruyter mellan Hven och Köpenhamn.
Den anbefalda föreningen af tillhopa elfva skepp skedde under nämnde udde d. 13 sept.[6] Derifrån beordrades Tering och Bär till Hestehoved utanför Grönsund mellan Falster och Möen i afvaktan på vidare order.[7] De kommo dit d. 15 september och uthärdade d. 18 en “grufvelig“ storm, i hvilken Halfmånen (K) miste alla sina master och dref till sjös.[8] Den 21 sept. erhöll major Tering Henriksson order att gå till Wismar, emedan stormen var så svår. Skeppet Hoppet (K) skickades till Middelfartssund samt Fenix (2), Falken (2) och Engeln (K) in i Grönsund under kaptenerna Johan Olofsson Berg och Karl Kjörning.[9] Till Wismar kom Tering Henriksson d. 27 september med Svenska Lejonet (2) och fyra andra skepp. I början af oktober blef han här instängd af den fiendtliga flottan och kom loss derifrån först d. 4 november. Han seglade då till Helsingör, dit han kom d. 10 november, medförande det under vägen eröfrade skeppet Danska Fenix (2) med major Corfits Ulefelt.[8] Tering och Bär stäldes nu under amiral George Ayscue.[10]
