Den 15 juni gick han till segels och kryssade några dagar mellan Kristianopel, Hanö och Bornholm samt ankrade d. 24 under Möen. Följande dag gick han åter på kryssning åt Bornholm och sedan tillbaka till Möen. Då flottan låg der till ankars d. 29 juni, fick man danska flottan i sigte fyra mil närmare åt Öresund.[1]
Denna flotta bestod af sexton stora, sju medelstora och två små skepp, tre brännare och åtta galioter, bemannade med 6,505 man och förande 1,267 stycken. Hon var indelad på tre eskadrar under befäl af amiral Niels Juel, som sjelf förde 2:a eskadern eller corps de bataille på skeppet Christianus Qvintus (84 stycken). Amiral Markuor Rodsten förde på Anna Sophia (58 stycken) 1:a eskadern eller avantgardet och hans broder amiral Jens Rodsten på Trekroner (68 stycken) 3:e eskadern eller arriergardet.[2] Som amiralgeneral Horn icke fått med sig i flottan skeppen Laxen (2) och Gripen (K) af 2:a samt Abraham (2) och Nordstjernan (2) af 3:e eskadern[3] och vidare skeppen Carolus (1), Maria (2) och Göteborg (2) voro “ute på brandvakt så långt borta, att de icke kunde finna flottan“,[4] så torde hans flotta med den vid Ölands södra udde erhållna förstärkningen varit blott obetydligt starkare än fiendens.
Slaget mellan Stevn och Falsterbo d. 1 juli. Den 30 juni kl. 8 f. m. gick vinden på S. S. V. och blef således gynsam för svenska flottan. Horn gaf signal att lyfta ankar och gå till anfall på danska flottan mellan Fasterbo och Stevn på Seland. Mot aftonen kommo flottorna hvarandra nära och sökte för små segel under natten taga lofven af hvarandra. Kl. 4 på morgonen d. 1 juli seglade flottorna för S. S. V. vind jemsides med hvarandra åt Stevns Klint. Svenska flottan hade lofven. Omkring en och en half timme derefter började kampen med stor häftighet å båda sidor. Skeppet Draken (1) råkade i början af striden på grund under Stevns Klint. Horn lät skeppen Mars (1), Cesar (1), Merkurius (1), Hieronymus (1), Kalmar (2) och Flygande Vargen (K) stadna qvar till Drakens (1) bistånd och gick med den öfriga flottan
