Sida:Zettersten-Svenska flottans historia åren 1635-1680.djvu/539

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
521
46. FYRAR OCH BÅKAR.

kallades då “båken vid Landsort.“[1] År 1666 befalde k. maj:t, att en fyrbåk af sten skulle genast uppföras på Landsort.[2] Kontrakt härom afslöts med handelsmannen i Stockholm Johan van der Hagen,[3] hvilken år 1669 erhöll privilegium att för fyrens underhåll uppbära 4 öre s. m. lästen af hvarje förbiseglande skepp samt rätt att tullfritt införa de stenkol, som behöfdes för fyrandet, dock ej utöfver ett hundra läster om året.[4] Båkafgiften ökades år 1675 till 6 öre lästen med skyldighet för van der Hagen att inrätta fyren med stålspeg­lar.[5] Oaktadt upprepade stränga påminnelser blef likväl fyren ej färdig förr än år 1678.[6] Med sitt 88 fot höga stentorn[7] och sina stålspeglar bakom stenkolsgrytan för att stärka eld­skenet, ansågs fyrbåken säkerligen för ett märkligt verk. Proffyring skedde på natten d. 2 september sistnämnde år, då löjtnant Olof Wernich gick på amiralitetskollegiets order[8] till sjös med jakten Höken och fann att fyren var synlig omkring tre och en half mil ute i sjön.[9] Sedan befans fyren ej vara synlig längre ut än två mil,[10] antagligen beroende på olika sigtbart väder. Den 22 okt. 1678 beslöt amiralitetskollegium att fyrandet skulle taga sin början.[11] Sedan förordnades, att fyren skulle alltid hållas brinnande, när det var öppet vatten och icke släckas på vintern förr än isen lagt sig.[12]

Sandhamns båk vid östra inloppet till Stockholms skär­gård. Denna båk stod antagligen på Korsö, der fyrtornet sedan uppfördes. År 1663 beslöt amiralitetskollegium att låta uppmura vid Sandhamn en båk af sten i stället för den gamla af trä.[13] Detta blef dock ej verkstäldt förr än år 1669, då den gamla var alldeles nedfallen.[14] Tio år derefter erhöll amiralitetskollegium befallning att utse plats vid Sandhamn för en med stålspeglar försedd fyrbåk, hvilken inspektoren Johan Brun skulle uppföra mot ersättning enligt taxa af förbiseg­lande skepp.[15]

Rigabugtens fyrar. Dessa voro fyra, nämligen Ösels fyr vid Swalferort på öns sydligaste udde, Lyserorts fyr på

  1. A. K. prot. 297 1661.
  2. A. K. reg. 53 1666.
  3. A. K. prot. 57 1667.
  4. R. R. 267 1669.
  5. R. R. 288 1675.
  6. A. K. reg. 63 1678.
  7. Lotsstyrelsens underd. berättelse år 1874 sid. XIV.
  8. A. K. reg. 278 1678.
  9. A. K. ank. handl. 59 1678.
  10. A. K. prot. 79 1678.
  11. A. K. prot.
  12. A. K. prot. 2911 1679.
  13. A. K. prot. 143 1663.
  14. A. K. reg. 217 1669.
  15. R. R. 113 1679.