Siddiskussion:Svenska medeltidens bibel-arbeten (1848).pdf/13

Några frågor/anmärkningar:

• Det har varit min uppfattning att vi inte skulle använda s.k. långa s, men här ser jag dem överallt. Varför? Är det något slags undantag??
• Jag förstår inte varför enstaka bokstäver i verket är kursiva. Antagligen betyder det någonting, men vad? Kan någon förklara?
• Första gången jag har sett a’ tryckt - som betyder æ. Intressant.
• "z-krumeluren" (vet inte precis vad den heter): Ska den betyda detsamma som ett vanligt "z"? Hur uttalades den? Och varför har den blivit tolkad som både "ȝ" och "^" i 1853 års upplaga af boken? Har vi (inte) någon "standard" tolkning?

-- Bio2935c (diskussion) 13 oktober 2021 kl. 03.21 (CEST)

@Bio2935c Bra frågor. Jag använder långa s eftersom texten är en utgåva av en handskrift, som också använder den. Att inte ha med den skulle då ta bort en del av originalet.

De kursiva bokstäverna visar upplösta förkortningar, som herranō > herranom, Scs > Sanctus.

a' är intressant. Den finns bland annat också i handskrift KB B59 (Äldre Västgötalagen). Det kanske finns en bättre Unicode-karaktär för den, om det gör det kan æ enkelt bytas ut.

"z-krumeluren" är ett "vanligt" z, vilket kan ses i ord som gudz (Guds). Den kan dock också vara en förkortning av bokstäverna et eller edh, varför thz och mz (thet och medh).

Mårtensås (diskussion) 13 oktober 2021 kl. 09.06 (CEST)

• Okej ... handskrift, men varför skulle det ha något att göra med hur vi ska återge det nu i 2021? Huvudsaken här och nu är väl att vi ska återge texten så "rätt" som möjligt, men inte fokusera alltför mycket på typografin. Det är jag säker på att jag har sett här någonstans (vet inte varför det är så svårt att hitta den uppmaningen!). Det långa s'et är ju bara en stil som man brukade använda. Annars är det helt enkelt ett "vanligt" s, det är bara utseendet som är lite ovanligt. Visst finns det bokstäver i gamla manuskript/böcker som vi inte använder i svenska numera. Somliga hittar vi ännu i isländska, t.ex., men ſ är inte en gammaldags bokstav, det är bara ett sätt att skriva en bokstav som vi fortfarande använder. Så varför inte helt enkelt skriva ett s som ett s? Det blir nog många som hittar sidan och inte begriper varför orden innehåller krumelurer (som ofta ser ut som "f"). Om man skulle sträva efter att göra sidan mer oläsbar, så skulle det nog vara bra, men är det inte motsatsen till vad vi borde göra? Och om man verkligen vill se hur originalet ser ut, så har vi ju bilden!

• Okej, jag förstår - kanske en del. Så om ordet skulle vara "herranom", har det blivit tryckt som "herranō"? (Och de som läser det antages förstå vad förkortnaden betyder.) Men det är ju inget kursivt där. På den här sidan står det t.ex. "sancta", vilket är ett helt ord. Ingen förkortning någonstans. Men en del av bokstäverna är med kursiv stil. Varför? Försöker man säga att texten här är bara en kopia av ett original som hade förkortningar?? Var det viktigt att veta det?

• Jag tycker att det är okej att skriva æ. Antagligen skulle det också gå an att skriva ä. Samma resonemang som för ſ/s, men nu har vi två mer moderna stiler på bokstaven så vi kan välja en. Uttalet passar också lika bra med æ som ä, och (viktigast) folk förstår nog vad det betyder.

• "z-krumeluren". Så det kan betyda mer än en sak? Om idén är att göra texten så tillgänglig som möjligt, kanske vi skulle då tolka den på två olika sätt? Om den uttalades som s, skriv z; om den uttalades som et, skriv et; o.s.v. Det blir väl inte nysvenska bara för att några bokstäver har blivit utbytta.

-- Bio2935c (diskussion) 14 oktober 2021 kl. 08.02 (CEST)

Jag tror inte du förstod vad jag menade med upplösta förkortningar. Texten här finns bara i en handskrift, och målet med upplagan är att återskapa den så nära som möjligt, så att forskare skall kunna arbeta med handskriften, utan att faktiskt arbeta med handskriften.

Om munken/skrivaren har skrivit "Scs herranō", återskapar Klemming det som "Sanctus herranom", för att visa att originalet hade förkortningar i dessa ord, men att han själv löst upp dem.

Den tryckta texten är, som du säger, en kopia av ett original, som hade förkortningar. (pergament var dyrt på medeltiden, och många bäckar små..., som man säger). Klemming skrev alltså inte Bibel-arbetena på fornsvenska själv, han blott tryckte dem.

Om vi vill kan vi självklart upplösa z-krumeluren där den står för -et eller -edh, så länge vi kursiverar, för att visa att originalet har en förkortning. Så att "thz ær" blir "thet ær" Mårtensås (diskussion) 14 oktober 2021 kl. 11.44 (CEST)

• Aha. Det var en mycket bättre förklaring för de kursiva bokstäverna. Nu tror jag faktiskt att jag förstår. Tack!!

• z-krumeluren: Det tycker jag skulle vara en bra lösning. Skall du göra det?

• och långa s? Som du kanske anar, så tycker jag inte vi ska skriva bokstäver som är onödigt komplicerade. Särskilt när vi redan har en stil som alla förstår. Vad tycks?

-- Bio2935c (diskussion) 15 oktober 2021 kl. 04.25 (CEST)

Ja, jag kan ändra -z till -et/-edh. Rörande långa s är jag dock mer tveksam; om det här vore en vanlig gammal bok hade jag inget problem med det, men nu är det en sorts faksimil, och s/ſ används inte helt konsekvent i originalet, vilket återskapas i faksimilen. Jag känner ändå att jag kan byta ut alla ſ till s, om jag först publicerat en version med ſ i, så att informationen ändå finns kvar i redigeringshistoriken och kan återställas i framtiden. Mårtensås (diskussion) 15 oktober 2021 kl. 10.40 (CEST)