Sirius
| ← Efterklang |
|
Till tonerna → |
Sirius!
Återsken af ljuset
Från den evigt Endes klara blick!
Är det sant hvad du i långa nätter
Ofta talar till min ande
Genom flammande, mäktiga runor?
Eller lockar du med fagra irrsken,
Sjelf bedräglig, kall och mörk som jorden?
O, min barndomsstjerna!
Till den verld, der mildt du strålar
Lys mig, led mig åter!