1.
Sjungom nu aff hiertans grund/
Lofwom Gudh i alla stund/
Som oss sijn nådh hafwer bewijst/
Medh Maat och Dryck oss wäl bespijst/
Diuur och Foglar hafwer han närdt.
Nådeligen och oss beskärdt/
Thet som wij nu hafwe förtärdt.
2.
Ty lofwom Gudh wår HErre mild/
Then Tienst han aff oss hafwa wil/
Besinnom huru han oss är kär/
Menniskian ther om Witne bär/
Ty hon är aff Kött/ Hudh och Been/
Konsteligh och wäl tilsamman kommen/
At hon må besee Dagsens Skeen.
3.
Så snart Menniskian Lijfwet får/
Strax hennes Köke redo står/
I hennes Mofers Lijff för sann/
At hon sigh ther aff föda kan/
Endoch thet een ringa Spijs är/
Lijkwäl feelas intet ther/
Til thes hon födes i Werlden här.
4.
Gudh hafwer Jorden och beredt/
At Diuren så sijn Födo och Beet/
Bärg och Dalar warnar hans Hand/
Han all wer Wårt vthi all Land/
Vtaff Jorden Frucht/ Brödh och Wijn/
Gifwer han oss aff Nåder Sijn/
Altså föder han Kroppen tin.
5.
Fisk i Watnet effter sitt Ord/
Gifwer Gudh vppå wårt Bord/
Ägg aff Foglar stora och små/
Ther aff warda Vngar och så/
Alt måste wår födan wara/
Oxe/Hiort/Elgh/ Fåår och Hara/
Slijkt wil Gudh ey för oss spara.
6.
Ty tackom Gudh vthi all Land/
Han gifwer oss sin Helge And/
At wij hans Godheet rätt förstå/
Altijdh effter hans Budord gå/
Hans helge Nampn wijdet vthföra/
Och hans Loff allom kungöra/
Thet Gratias wil han höra.
